Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Staden med det långa namnet.

25/1 2014 Vi lämnar vår plats på den stora parkeringen i Olháo, genast kommer det en fransk bil och ställer sig där och det är fullt igen.

Vi åker till Continente för att handla lite mat, köper bl.a. Fiambre da Perna (kallskuren skina) och Salmáo (lax). Några ord har jag lärt mig.  Sen åker vi till Repsol, en bensinstation, och fyller gasol. Vi passerar många vackra graffitikonstverk.


Vi lämnar Olháo och tar väg N2-6 mot Estoi. Vägen kantas av mandelträd som blommar så vackert och påminner oss om att det är vår i Portugal. När vi anländer till Estoi, så vad får vi se, om inte en svensk husbil! Det är ett par som nyss har anlänt till Portugal. Vi delar med oss av lite vackra platser och erfarenheter. När vi druckit kaffe och fyllt vatten som vi hämtar inne på kyrkogården, så åker vi vidare på väg N2 till en liten stad som har ett långt vackert namn, Sáo Bras de Alportel. Vi hittar en stor grusplan där vi beslutar att slå läger för natten. Solen värmer skönt och vi går en runda i den lilla staden, loggar ett par cacher förstås. Bl.a. en multicache, finalen hittar vi i en park med träningsredskap (sådana finns i stort sett i alla tätorter, bara att sätta igång och träna). Burken sitter i stolpen i ett av redskapen, så för att kamoflera vad vi håller på med så får Åke träna en stund samtidigt som han plockar loss locket och får fram burken.  




Olháo.

24/1 2014 Nu har det gått en hel månad sen det var julafton, otroligt vad tiden går fort. Vi vaknar till en strålande morgon i Olháo. Efter förmiddagskaffet tar vi GPS:en och ger oss ut på burkjakt i staden. Det är varmt och vi går långt. Valle, vår lilla sjukling, blir trött och vi turas om att bära honom.

Klockan har blivit 12 och vi gör paus, vi stannar vid en uteservering och beställer Toast Mista (ost och skinka) och varsin öl. Gott! Vi hittar alla burkar som vi hade tänkt oss.  Vi beger oss tillbaka till husbilen för att dricka kaffe och låta Valle vila ett par timmar. Efter en stund tar Åke cykeln och cyklar iväg till campingen här i Olháo för att köpa en adapter som ska passa till gasolflaskan i Spanien. När han kommer tillbaka har vovvarna piggnat till och vi går för att försöka lösa en klurig multicache, vi sätter oss på en parkbänk vid båthamnen och funderar hur cacheägaren har tänkt sig detta, cachen är tre steg plus finalen. Efter en stund tror vi oss ha klurat ut hur det ska vara, och visst, vi hittar burken efter att ha gått ca 1 km. När vi kommer fram till finalplatsen som ligger alldeles vid havet, har vi en vacker solnedgång framför oss. 

På vägen tillbaka går vi genom parken. Vi stannar och lyssnar på tusentals småfåglar som sitter i träden och kvittrar så vackert.

Här i Olháo finns det minsann massor med lösa hundar, om dom har ägare eller inte vet man ju inte riktigt. Det händer en lite speciell sak, Valle brukar morra åt alla hundar som vi möter, men plötsligt kommer det en hund med tre ben, Valle går lugnt fram till den och nosar på det ställe där benet suttit. Facinerande!


 




Vi åker vidare.

23/1 2014 Vi vaknar till en något kylig morgon, det är bara +10 grader och blåser kallt. Efter frukost sätter vi på oss jackor och mössor, kopplar vovvarna och går efter grusvägen ca 450 meter till en cache som vi passerade på vägen hit. Vi hittar den snabbt och på tillbakavägen tar jag en bild över fågelsjön med stranden och havet i bakgrunden. 

Jag går ner till stranden och tittar på en fiskare som riggat upp två långa spön vid stranden, han ser ut att frysa eftersom det blåser kallt. Det är tufft att vara fiskare.

När vi kommer upp på stora vägen igen så åker vi till en plats som heter Aguas Minero Medicinais för att försöka logga cachen som ska finnas där. Vi var hit igår, men då satt det en zigenarkvinna där och tvättade kläder, när hon såg oss så tiggde hon pengar. Vi kunde ju inte leta efter burken då, men idag går det bättre och vi hittar den ganska snabbt. Det skulle ha varit intressant att kunna läsa historien om denna plats, det har kanske varit en plats där man badat för att bli frisk?

Efter lunch åker vi till Faro för att gå på den stora sportaffären Decathlon. Åke köpte byxor där förra vintern, och nu vill han ha ett par likadana. Vi köper även lite andra saker. Sen går vi en runda på stan för att logga några burkar när vi ändå är här. Jag är inte så förtjust i att cacha i stora städer, men vi hittar i alla fall två stycken. Jag förundras över att vi inte ser en enda vildhund under promenaden, det är väldigt ovanligt.

Nu är det dags att göra kväller och vi åker till Olháo. Det är alldeles fullt med husbilar på den stora parkeringen, men vi hittar i alla fall en plats. Efter middagen går vi en kvällsrunda i staden, kvällen är ljum och det är riktigt skönt ute.

Ut på äventyr igen.

22/1 2014   Efter en lugn och skön natt i Albufeira så vaknar vi till en strålande morgon, redan kl 9.00 är det +20 grader i solen. Vi dricker förmiddagskaffet och sen säger vi ”Hej då, vi ses snart” till våra vänner och åker på nya äventyr.

Vi beslutar att åka till Vilamoura. Vi åker en smal väg och kommer ner till Praia de Falecia, hittar en stor fin grusplan att parkera på. Sen går vi ca 500 meter efter stranden, fram till en cache som ska ligga ca 10 meter upp på en betongpelare. Åke som gärna klättrar både högt och lågt, är snart uppe på toppen och hittar en burk med en väldigt blöt loggremsa i, han lyckas i alla fall klämma dit en stämpel, och snart är han nere på säker mark igen. Om man tittar noga så ser man honom på toppen.

Sen fortsätter vi ca 500 meter till nästa gömma. När vi kommer fram får Åke se två vita bollar i ett av pinjeträden, jag är skiträdd för dom där bollarna som kan innehålla larver som är livsfarliga för djur, ja dom är även farliga för människor. Jag tar vovvarna med mig och går undan medan Åke får leta själv efter burken. Efter 5 minuter har han hittat den och vi kan gå tillbaka till husbilen. Vi blickar ut över havet som skimrar i turkos, det är så vackert.

Sen åker vi till ställplatsen i Quarteira. När vi stannar bilen där så kommer det ett svenskt par med tre små hundar. Vi pratar en stund med dom och får flera tips på fina platser efter spanska solkusten.

Nu har klockan blivit halv fyra, så vi beslutar att åka ut till Praia do Loulé för att se om vi kan stå där för natten. Vägen är en smal krokig grusväg, men det går bra att komma fram. Vi var ner hit förra vintern också, så vi vet att det är fint här ute. När vi kommer fram så ser vi att här redan står en husbil, en tysk så klart! Vi parkerar och beslutar oss för att gå över stranden och bort efter en annan grusväg för att se om vi kan hitta den cache som ligger där, det är ca 700 meter enkel väg. Tyvärr så hittar vi bara en tom sönderbiten burk, så det är bara att traska tillbaka till husbilen. Vi konstaterar att detta tydligen är en strand dit invånarna åker för att låta sina hundar leka. Det kommer bil efter bil med lyckliga hundar som springer runt på stranden. Vi äter kvällsmat och sitter sen och njuter av ett glas vitt och ser på solnedgången över havet.


En grå, lite småkylig dag.

20/1 2014  Det har regnat lite inatt, men nu tittar solen fram. Vi åker till Albufeira, målet är en multicache som ligger uppe på ett berg vid en fyr. För att komma dit får vi köra uppför en smal krokig väg, på ena sidan lyxvillor, på andra sidan ett ruffigt zigenarläger. Tragiskt!

Vi hittar i alla fall fram till fyren och här ska vi räkna muttrar, problemet är att klura ut hur många muttrar som cacheägaren har tänkt sig, men vi får rätt och hittar snart burken. Fin utsikt över småbåtshamnen och dom färgglada husen.

Vi åker till ställplatsen i Albufeira, för vi vill gå på den stora marknaden som är här imorgon. Här har blivit rena svensk-kollonin, vet inte riktigt hur många svenska husbilar som står här, men många är det. Många står här länge länge, tycker det är lite synd för dom missar så otroligt mycket vackert som finns att se här på Algarvekusten. Alla små underbara samhällen med sina vänliga människor och all vacker natur, speciellt ute vid kusten, alla klippor och stränder.

Ännu en härlig dag med geocaching.

19/1 2014   Ja, idag är jag lite trött! När vi hade lagt oss igår kväll så började det blåsa och regna nåt alldeles fruktansvärt, husbilen gungade så jag trodde att den skulle lyfta. När klockan var ett hade jag inte sovit en blund, så då väckte jag Åke och vi flyttade oss en bit uppåt gatan där det inte blåste riktigt lika hårt. Framåt tvåtiden somnade jag om, och sov några oroliga timmar. 

Därefter åker vi till ett litet samhälle som heter Alcantarilha. Vi kommer lite fel så det blir väldigt trångt ett tag, vi håller på att fastna under en viadukt, men det fixar sig till slut med två cm tillgodo. När vi hittar en parkering så går vi en promenad i samhället för att försöka hitta dom två burkar som finns där, den ena är borta och den andra är den första falska eldosa som vi sett här i Portugal.

Sen åker vi till Guia och går för att försöka finna dom burkar som finns här. När vi har gått en bit så får Valle ett av sina epileptiska anfall. Stackars liten! Jag bär honom tills anfallet går över. Nu måste vi låta honom vila ett tag, så vi loggar två cacher, sen går vi till bilen.

Efter ett Valle fått vila i ett par timmar så åker vi till Algoz. Här får vi gå långt för att logga alla burkar i samhället. Vi tar även en sväng till Aldeia des Serras, det visar sig vara en liten liten by bestående av 3-4 hus, dom tycks till stor del vara bebodda av hundar, så vi blir ordentligt utskällda.

Nu har vi åkt ner till havet, till Praia de Salgados. Här tänker vi stå över natten på parkeringen, alldeles vid havet.  Det ser ut som att dom faktiskt har öppnat åtminstone ett av dom öde hotell som vi såg här förra året. Alla hotellen är nästan gömda bakom en massa palmer, det är så himla fult. Tycker att dom borde ta fram motorsågen. 

Efter middagsmat som består av köttbullar och makaroner, så går vi en kvällspromenad på stranden. Vovvarna får springa lösa, oj oj oj vilken lycka!
Kväll vid havet.




Fria såsom fåglarna är vi....

18/1 2014  Nu är det verkligen dags att vi rör på oss, vi börjar bli alldeles för bekväma av att stå på en ställplats där det finns så nära till allting. Hur mycket vi än trivs här på den fina ställplatsen i Silves, nu måste vi röra på fläsket.

Vi säger ”Hej då och vi ses snart igen” till våra vänner som står kvar på ställplatsen. Sen tittar jag en sista gång ut över ängen på alla hästarna och dom vackra storkarna. 

Vi ställer in GPS:en på en cache som heter Marinha Beach. Vi åker på en smal väl som kantas av ängar översollade av gula blommor. Vi ser även blommande mandelträd.
 Blommande mandelträd längs vägen.

När vi kommer fram visar det sig vara en av dom vackraste platser jag har sett. När jag läser beskrivningen på cachen så ser jag att platsen faktiskt har fått pris som en av världens vackraste platser. Vi går på stigen som går uppe på klipporna, vågorna brusar under oss och det är så bedårande vackert så jag nästan faller i gråt. Vi loggar tre stycken cacher, varav en earth. En av dom cacher som vi loggar här heter GC3J3PT, den får vi leta länge efter, när vi till slut hittar den så blir vi mållösa av beundran, det är faktiskt en av dom bästa cacher vi hittat hittills.

Sen åker vi vidare till Albandeira Beach, det är också en fantastiskt vacker plats. Vi går uppe på klipporna, ca en kilometer, och loggar fem cacher, varav en earth igen. Tänk ändå vilka underbara platser vi får se tack vare geocaching.

Klockan har blivit tre på eftermiddagen och det soliga och vackra vädret har blåst bort, det regnar lite och blåser lite kallt, så vi beslutar oss för att försöka hitta en bra plats att stå på för natten. Vi åker ut till en plats som heter Senhora da Rocha, vi beslutar att stanna på parkeringen vid kapellet över natten. Utsikten från fönstret kan man inte klaga på. Trötta och nöjda gör vi kväller, sitter och läser varsin bok och lyssnar till vågorna som brusar. Tack för en underbar dag! 


Dagarna går.....

12-16/1 2014  Tänk att vi fortfarande är kvar i staden Silves! Vi tycks inte kunna komma härifrån. Vi står på ställplatsen, Motor Home Park. Vi skulle åkt i morse hade vi bestämt, men så fick vi se att dom varnar för ett ordentligt regnande imorgon.

Vår plan är att åka så sakteliga österut efter Algarvekusten och försöka hitta några fler cacher här innan vi åker vidare in i Spanien. Att inte veta riktigt vad nästa mål blir, det är det som är så härligt tycker jag, att slippa planera. 


Några bilder från Silves.


Härliga dagar med geocaching.

9/1 2014 Vi åker till Lagos för att försöka lösa dom två sista gåtorna på multicachen Lagos 6 + 1. Både 5:an och 6:an ligger på samma ställe och här får vi verkligen tänka till, det är nummer på skyltar och telefonnummer och allt möjligt som man ska räkna på. Till slut får vi till några koordinater som vi tycker ser ut att stämma. Finalen ligger 7 kilometer bort, naturligtvis där vi redan har varit – ja ja, det är bara att åka tillbaka. Väl framme hittar vi snabbt burken och kan logga. Nöjda och belåtna med att ha klarat av den långa serien åker vi tillbaka till Lagos och bestämmer oss för att parkera vid hamnen.

Efter middag och hundpromenad avslutar jag kvällen med att lösa en Mysterycache som passar bra att logga på hundpromenaden i morgon bitti.

10/1 2014 Vi vaknar till en dag med perfekt geocachingväder. Efter frukost går vi för att logga mysterycachen som jag löste igår kväll, den ligger nära, men vi får gå runt hamnområdet för att komma fram dit.
Morgon vid hamnen.

Sen beslutar vi oss för att försöka logga några av Espargosas (en stor utläggare här på Algarvekusten) multicacher. Han kallar området för Treasure Island. Nästan hela området är täckt av vackra blå blommor som ser ut som Iris. Det visar sig bli en jätterolig dag med måååånga steg. Espargosas gåtor och även hans slutgömmor är riktigt genomtänkta och roliga.
Åke har hittat en orm.

Vi beslutar oss för att åka till Alvor för natten. Vi tillbringade en del tid i Alvor förra vintern, staden och omgivningarna är lika fina nu.

11/1 2014 Vi vaknar till ett strålande väder och efter frukost åker vi till Mexicoheiro för att logga två cacher som vi lämnade förra året + en nytillkommen. Förra året hälsade vi på en hund av samma ras som Frasse och Valle, den var väldigt mager och hade avklippt svans av någon anledning. I år ser vi tyvärr inte till den, vad har hänt med den? 

Därefter åker vi ut till havet i närheten av Portimáo. Vi kommer in på en väldigt smal väg som det nog inte är tänkt att man ska åka husbil på. Vi passerar otroligt stora, vackra hus, undrar vem som bor i dessa ”palats”? Rätt som det är så tar vägen slut! Vad göra, ja det är bara att försöka vända på den smala vägen, men med en skicklig chaufför så går det bra. Till slut kommer vi i alla fall fram till den multicache som vi siktat in oss på (GC14VC1). Vi får gå ca 400 meter på klipporna för att komma fram till finalburken. Som vanligt, höll jag på att säga, så är det otroligt vackert.


Staden Portimáo i bakgrunden.

På väg tillbaka passar vi på att lösa en earthcache där vi får svara på olika frågor om naturen. Innan vi lämnar Portimáo åker vi för att logga en cache i en liten park. Vi hittar en liten parkering i närheten och här slås vi verkligen av dom stora skillnader vad gäller boendestandard som finns i det här landet. En del bor i palatsliknade hus och en del bor som här, i ruckel. Det är zigenare som bor här och dom har det verkligen inget vidare. Det är tragiskt tycker jag.

Vi beslutar oss för att åka tillbaka till favoritstaden Silves en sista gång innan vi åker vidare österut. På kvällen går vi ut på stan och äter en pizza på en uteservering. Mums!











En dag vid havet i Salema.

8/1 2014 Efter en lugn ostörd natt så vaknar vi till en dag som ser ut att bli fin, det är redan 17 grader varmt.

Jag har fruktansvärk träningsvärk i mitt högra lår, men jag bestämmer mig ändå för att hänga med på en promenad till ett par cacher. GPS:en säger 1,3 km enkel väg, men innan vi är tillbaka så visar det sig att vi har gått 5 km. Vi går på en stig som slingrar sig upp- och nerför bergssidor. Frasse, 11 år, hoppar som en bergsget. Det är varmt och svettigt, men utsikten... Oj! säger jag bara. Till slut kommer vi fram till en cache som heter Forte Figueira. När vi loggat den så tar vi oss ner till en fin havsvik där vovvarna glada får springa ut i havet och leka en stund. På väg tillbaka till Salema loggar vi ännu en cache.

När vi kommer tillbaka äter vi lunch och vilar en stund, sen går vi för att försöka hitta steg två i multicachen "Dinosaur's Walk-about". Där är det meningen att vi ska hitta fotspår från en Iguanodontid. Dessa djur var upp till 7 meter långa, så fotspåren är inte svåra att upptäcka. Däremot är det svårare att hitta brickan där slutkoordinaterna står, men till slut så  hittar vi den och kan glada gå upp på berget för att logga cachen. Nöjda med dagarna i Salema så åker vi till Lagos för att få Wi-Fi på ställplatsen.

Åke pekar ut dinosauriefotspår.

 

Äldre inlägg